Hirana

Katastrofal dag. Explosion i hjärnan. I nerverna. I känslolivet.
Jag lämnar skolan i tårar.
Cyklar fort fort till bup. Gråter ut hos min kontakt där. Vi bestämmer oss för att boka in ett möte där mamma ska vara med. Vi alla tre måste tillsammans hitta en lösning på ångesten i skolan. Jag orkar inte längre. Tvättas ur.
Jag vägrar hoppa av. Jag är så nära en full gymnasiekompetens.
3 månader kvar bara. Men hur gör man för att överleva? Varje minut i hans närhet där han inte ger mig uppmärksamhet känns som ett slag i magen.

Jag försöker att svälja ångesten med tankar på en vacker kropp. Kanske löser sig allt då. Om jag blir vacker. Attraktiv. Något att ha.

Det är utan tvekan värt att kämpa för.

Sebastian smsar. "Jag älskar dig" står det. Han är full. Jag svarar inte. Vet inte vad jag ska skriva.
Axel ringer och kallar mig för sötnos. Han vill sova med mig på onsdag. Och gosa. Säger han.
Jag vet inte vad jag vill. Eller. Jo. Jag vet att jag vill ha honom. Han som inte längre vill ha mig. Han som blivit för bra för mig. Han som föder min självmordstankar. Det gör ont.

Jag sover dåligt nu mera. Är konstant stressad. Kroppen säger ifrån.
Den här veckan har jag blödit näsblod fyra gånger.

Fy.

Mat mat mat. Det är allt som kretsar i mitt huvudet.
Jag ska inte äta.
Jag vill äta.
Varför åt jag?
Hur ska jag undvika att äta idag?
Hur många kalorier innehåller maten?
Jag måste spy upp det här.
Ångest.
Jag äter alldeles för mycket.
Det är fel på mig.

Min storebror är här. Han kom igår kväll. Har rest 50 mil. För att träffa mig, Mamma och lillebror. Han är fyra år äldre än mig. Min storebror. Han har polisonger stora som hamstrar. Och tjocka glasögon. Han röker och fnissar. Jämt.
Jag älskar honom. Jag ska försöka att lägga mattankarna åt sidan lite medan han är här så att jag kan vara närvarande.

Jag har haft teaterträning hela dagen idag. Premiär om en exakt en vecka. Det är mycket att stå i.
Men det trivs jag med. Då känner jag att jag fyller en funktion.
När jag kom hem från träningen lagade jag mat. Trots att jag inte var hungrig. När maten var färdig började jag äta. Jag åt och åt. Massvis. Sen spydde jag. Ångest. Efter några timmar åt jag igen.

Min kontakt på bup vill få mig att prata på någon på ätstörningsmottagningen.
Jag vill inte. Jag vill ju sluta spy. Men det tror jag inte att dom där kan hjälpa mig med.
Jag kommer inte sluta spy förrän jag fått kontroll över mig själv.
Förrän jag förtjänar det.

Jag var på bup idag. Började gråta under samtalet. Föll isär. Blev påmind om verkligheten.
Jag har levt i en bubbla på teatern dom senaste dagarna. Det är lov från skolan.
Påmind om verkligheten alltså. Tillbaka dragen.
Nu vill jag dö igen.
Nu vill jag spy upp allt jag har inom mig.
Varenda cell.

Innan bup var jag med Mamma på badhuset. Vi simmade över 1000 meter tillsammans.
Och det var ju i alla fall bra. Men sen förstörde jag allt genom att äta pannkakor.
I massor. Utan att spy.

Fan ta mig.

Jag saknar att ha råttor. Så jävla mycket. Att känna deras nyfikna nosar i håret. Varma, slingrande svansar. Försiktiga tassar. Kittlande morrhår. I tio år har jag haft råttor. Men nu har jag inte någon. Jag ska plugga vidare i höst och flytta hemifrån. Jag vet inte vart jag hamnar då. Så fort jag vet det, och har en trygg bostad, ska jag skaffa råttor igen.

Jag saknar också att ha sex. Det är en vecka sen jag hade det nu.
Och så längtar jag efter att ha en fin kropp.

Jag drack vin med Sebastian igår. Vi hånglade och brottades tills jag började blöda näsblod.
Jag har många nya blåmärken nu. Vi njöt båda av värken vi fick i våra kroppar.
Pulshöjningen.
Jag vill brottats och slåss igen. Snart.

Ögonlocken bränner. Tårnarna går inte att stoppa. Dom väller över. Kletar ut sminket. Får näsan att börja rinna.

Jag fick gå ifrån lektionerna i skolan flera gånger idag. Jag kunde inte sluta gråta. Jag gick runt i korriderarna för lugna tankarna. Ringde mamma. Men det fungerade inte. Dom där jävla tårarna vällde över i alla fall. Droppade ner på min klänning. Min klass måste tro att jag är helt galen. Jag försöker att dölja det. Tårarna. Men jag ser att dom ser. Jag vet att dom tittar. Och undrar.

Självmordstankar. Jag vill härifrån.

Varför pratar han inte med mig? Varför ser han inte mig?
Betyder jag ingenting för honom längre?
Jag vill veta hur man gör för att överleva.
Jag vill veta det nu.

Jag förlorar kontaken med honom. Mario. Mitt ex. Min bästa vän. Trots att vi träffas varje dag i skolan så glider vi ifrån varandra. Det handlar inte längre om att han ignorerar mig eller att jag gömmer mig på skoltoaletten och gråter. Nej. Vi umgås tillsammans med våra gemensama vänner, men ser inte varandra.
Eller. Jag ser såklart honom. Men söker knappt kontakt med honom längre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill inte framstå som patetisk eller pinsam. Jag vill inte göra bort mig. Därför håller jag tyst.

Det gör ont. Jätte ont. Vi har haft en sån intensiv och nära relation. Vi har delat så många starka känslor. Och nu försvinner vi bara. Jag försvinner helt från hans intresse.

Mitt bröst skriker.
Min mage vider sig.
Jag lindar in kroppen i fett.
Lager efter lager.

Axel sov över hos mig natten till idag. Han kom direkt från flygplatsen. Han har varit i Paris en vecka, så han hade mycket att berätta. Det var roligt. Skönt. Jag kunde koppla av och bara lyssna. Lyssna, titta och andas.
Vi kysstes mycket. Han sa att jag var snyggare än någonsin.
Jag trodde nästan på det.
På kvällen hade vi sex. Han ströp mig så det sprack blodkärl runt ögonen. Trots det var det faktiskt fint.
Jag var faktiskt upphetsad. Jag försökte faktiskt njuta. Fokuserade inte på att lura honom till att skada mig.

Maten krånglar.
Spydde idag.
Var tvungen.

Hirana. Jag vet att du vill vara smal.
Jag vet att du vill trivas med din kropp.
Jag vet att du vill vara lycklig.
Att du vill andas.
Och leva i nuet.
Sluta sätta käppar i dina egna hjul.

Jag mår illa. Har jätteont i magen. Jätteont i halsen.
För att jag spytt.
Jag spydde fyra gånger igår. En av dom var under teaterträningen på toaletten där.
Jag har aldrig gjort så förut. Spytt utanför hemmet.
Idag spydde jag hos morfar och mormor.
Det blev så mycket mat. Jag stod inte ut.
Efter det har jag ändå ätit ganska mycket. Det gör ont i magen.
Ont ont ont.
Den är sårig och full.
Det gör ont i bröstet av allt självhat.

Helgen har varit vidrig. Riktigt jävla vidrig.
Jag känner mig jättetjock. Jag vet att jag är jättetjock.
Och jag är ensam.
Jag har inte träffat kompisar på hela helgen.
Om man inte räknar med under teaterträningen.
Men dom där känner mig inte. På riktigt.

Hets. Spya. Hets igen. Spya igen.
Helvete.
Fredag. Den jävla Fredag.
Självmordstankar.
Hur ska jag överleva alla kommande helger?
Hur ska jag ta mig igenom sånt här?

Jag tittar på bilden. Följer dom perfekta konturerna över skrämen med mitt finger.
Suger in alla intryck.
Jag vill så jävla gärna ha en sån här kropp.
Imorgon får jag inte misslyckas.
imorgon måste jag ha kontroll.

Det måste ni också.
Fina ni.
Starka ni.

Mathelvete. Jag lever i ett riktigt jävla mathelvete.
Nej. Jag utsätter min kropp för ett jävla mathelvete.
Hets idag. Igen. Efter teaterträningen.
Dagen hade gått bra. Jag låg på drygt 800kcal.
Hade tänkt ta en smörgås och sen inget mer.
Det slutade med:
2 korv bröd med smör och ost, 2 knäckebröd
med kaviar och ost, 1 tugga musli, nötter, russin,
tranbärsdricka, 1 banan och 1 skopa glass.
Jag skäms. Det bränner bakom kinderna. Dunkar i bröstet.
Jag vill ju vara fin. Jag vill ju vara duktig.
Jag vill ju lyckas. Jag vill ju vara smal.
Så. Vad håller jag på med?

Och imorgon börjar helgen.
Den satans jävla helgen. Full av begär. Full av fresteler.
Full av okontroll. Full av kalorier.

Jag måste hålla nere på matintaget.
Nästa vecka ska jag börja med att ha apelsin som enda alternativ till skollunch.
Glömmer jag apelsin får jag hoppa över lunchen. Är jag fruktansvärt hungrig får jag dricka mer vatten.

Jag måste vara fin till studenten. Jag måste jag måste jag måste.

Tänk att ha den här kroppen. Så jävla vacker. Jag ska kämpa.

Fruktansvärd dag i matväg. Jag kom säkert upp i 2000kcal. Vågar inte räkna exakt.
Vågar inte få det bevisat. Vågar inte skriva upp vad jag ätit. Jag skäms så jävla mycket.
Det gick bra fram tills jag kom hem efter teaterträningen.
Då blev det mackor, glass och chokladkex. Fa-an. Inte har jag spytt upp det heller.
Nej, det ligger som en fet klump i magen på mig. Äckel.
Imorgon tar jag nya tag. Imorgon ska jag hålla mig under 1000kcal.

Skolan var bra i alla fall. Jag satt med Ina och Adrian. Tecknade och sjöng.
En del som jag tecknade blev riktigt bra.
Jag ska fortsätta imorgon.

Jag var och simmade på badhuset idag med min mamma och lillebror. 900 meter. Det gick bra. Jag var knappt nervös innan. Det jobbigaste var omklädningsrummet. Folk tittar ju. Det gör dom. Mina ärr täcker nästan hela låren. Dom är breda och tjocka. Långa. Syns tydligt. Men jag lyckades bita ihop och fokusera på annat. I efterhand känner jag mig nästan stolt.

Axel sov över här igår. Jag sög av honom.
För att han skulle sluta taffsa. Jag hade ingen lust.
Han tappar alltid intresset av min kropp efter att han fått orgasm.
Äckel. Jag avskyr hans sperma.
Jag avskyr hur jag behandlar mig själv.

Frukost: 1 kopp te (3kcal)
Lunch: 1 apelsin (51kcal)
Kvällsmat: Lasange, 1 skiva tomat, lite paprika (ca 410kcal)
Kvällsfika: 2 mackor, smör, kaviar, 1 banan, 1 kopp te. (402 kcal)
Totalt: 866 kcal.

Om någon timme kommer Axel hem till mig. Jag vill egentligen inte det.
Jag vet att han förväntar sig sex. Och jag vill inte ha det.
Jag vill inte se honom njuta. För jag vet att jag inte kommer att njuta. Jag vill inte bli förnedrad. Jag vill inte känna mig ful.

Jag förstör alltid mitt sexliv. Manipulerar alltid den andra partnern att göra mig illa. Dom tror att jag blir upphetsad av det. Av slagen. Stryptagen. Slitandet. Men det blir jag inte. Jag lurar dom bara till det för att straffa mig. Använder dom för att vara destruktiv. För att göra mig själv illa.


Ta mig härifrån.

Jag har varit bakis hela dagen dag.
Igår var Sebastian som sagt här. Vi drack citronvin, spelade alfapet, dansade, kysstes och rökte. Jag röker bara när jag dricker. Det är mysigt. Vi somnade båda i min säng vid fyra-fem tiden. Han höll om mig hela natten. Jag hade mammas pyjamas på mig. Det kändes bra. Att inte vara naken.
Jag bad honom gå hem idag på eftermiddagen. Jag ville vara ensam sa jag. Och så var det också. Jag ville tänka lite ifred. Det slutade med att jag köpte godis och spydde.
Bra Hirana. Jävligt bra.

Ångest.
Fy fan.
Hets.
Spya.
Så jävla värdelös.

Om några minuter kommer Sebastian med vin.
Vill bara bli full och släppa allt ett tag.
Jag uppdaterar bättre imorgon.

Ni är fina.
Ta hand om er.

Röda knogar. Svullna ögon. Svullen näsa. Rivande hals. Illamående.
Och en sån jävla skam.
Dagen gick ganska bra fram tills jag kom hem efter teaterträningen. Jag hade ätit för ungefär 1000 kcal och hade bestämt att jag inte skulle äta mer. Men så när jag kom hem satt min mamma vid köksbordet och åt vitt bröd. Hon frågade mig om jag ville ha. Jag sa ja.
Min mamma gick iväg för handla.
Jag slutade aldrig äta.
Jag tryckte i mig macka efter macka.
Tjocka lager smör.
Massor med ostskivor.
Macka efter macka.
Ner ner ner.

Sen. Spya.

Ångest.

Jag mår illa när jag tänker på det.
Halsen trycker upp strupen.

Fan fan fan fan.
Jävla Hirana.
Vad gör du mot dig själv?
Vad fan håller du egentligen på med?
Jävla äckel.

Perfekt kropp. Helt jävla perfekt.

Vi började titta på en film i skolan idag. "My sisters keeper" heter den. Otroligt fin. Otroligt sorglig. Jag började gråta. Det kändes bra på något sätt. Att gråta i skolan utan att behöva gömma det. Utan att låsa in sig på toaletten.

På lördag ska jag dricka vin och spela spel med Sebastian.
Jag ser fram emot det.
Jag behöver bli full. Jag behöver dansa. Utan krav.

Idag har jag fått i mig:
1 apelsin
1 Gorbys pirog
1 paket snabbnudlar
2 mackor med smör och ost.
3 koppar te
Totalt kcal intag: ca 1100 kcal.

Jag skäms så otroligt mycket. Det gör ont att se siffrorna framför sig. Jag äcklas.
Under 1000 kalorier ska det ju vara Hirana!
Hur jävla svårt kan det egentligen vara?!

Nya tag imorgon. Men då är det teaterträning. Och det innebär fika. Jag vet att jag inte kommer att kunna motstå fikan så jag får se till att verkligen skärpa mig med maten.
Och dricka mycket.

Tung i hela kroppen. Jag har varit på badhuset och simmat med min mamma och lillebror. Åttahundra meter blev det. Inte jättemycket. Men det känns okej. Jag är glad att jag kom iväg. Att jag vågade. Trots mina ärr.

Ina var i skolan idag. Det var mysigt. Vi stannade kvar någon timme efteråt, drack kanelte och pratade. Jag är orolig för henne. Jag vill inte att hon ska börja avskärma sig från verkligheten igen. Hon är orolig för mig. Hon är rädd att jag ska börja spy lika ofta som jag gjorde förut, i högstadiet. Då var det flera gånger om dagen. Varje dag.
Men hon behöver inte oroa sig. Jag ska inte äta så mycket att jag behöver spy. Jag ska skaffa mig kontroll.

Frukost: 1 kopp te (3kcal)
Lunch: 1 apelsin (51kcal)
Kvällsmat: En tredjedels tonfiskpizza, 1 macka med smör.
Kvällsfika: 1 kopp te, 4 små mackor med smör och ost.

Jag skäms. Så mycket bröd. Så många kalorier.
Dom två sista målen vågar jag inte ens räkna ut.

Men jag tror på er.