vi drömmer i samma universum.

Idag åkte vi på en högskolemässa i Stockholm med skolan.
Jag började gråta i bussen på väg dit.
Jag blev jättearg på mig själv och försökte verkligen hålla det inne, men tårarna bara rann.
Jag satt ensam, Ina var sjuk.
På andra sidan gången satt Han. Jag vet att han såg. Men han gjorde ingenting. Lät mig bara vara.
Jag hatar alla dessa känslor som alltid rinner över.
Jag hatar mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0