kata rokkar.
Katastrofal dag. Explosion i hjärnan. I nerverna. I känslolivet.
Jag lämnar skolan i tårar.
Cyklar fort fort till bup. Gråter ut hos min kontakt där. Vi bestämmer oss för att boka in ett möte där mamma ska vara med. Vi alla tre måste tillsammans hitta en lösning på ångesten i skolan. Jag orkar inte längre. Tvättas ur.
Jag vägrar hoppa av. Jag är så nära en full gymnasiekompetens.
3 månader kvar bara. Men hur gör man för att överleva? Varje minut i hans närhet där han inte ger mig uppmärksamhet känns som ett slag i magen.
Jag försöker att svälja ångesten med tankar på en vacker kropp. Kanske löser sig allt då. Om jag blir vacker. Attraktiv. Något att ha.
Det är utan tvekan värt att kämpa för.
Kommentarer
Postat av: Stjärnmullvad
3 månader är länge och inte så länge. Att vägra hoppa av är grymt, det är så nära nu. Det är så man får tänka. Snart står du där och tänker "jag klarade det!".
Trackback
