Triangle walks.

Det var trevligt igår med Axel, det var det.
Vi blåste såpbubblor, lyssnade på fever ray och hade sex.
Jag skrattade mycket och kände mig värdefull. Men ändå var det som om något saknades. Det blev liksom så tydligt. Axel är Axel. Han är inte Mario. Hur gärna jag än vill det.
Axel vill ha mig. Och jag vill ha honom, men inte på samma sätt som jag vill ha Mario. Tillbaka.

Jag hade vårdplaneringsmöte i förmiddags på bup. Vi kom inte fram till så mycket. Jag har uppfyllt ett utav mina förra mål, dom andra är kvar. Men jag känner mig ändå inte besviken. Det här året har varit fruktansvärt. Det är ett under att jag fortfarande lever. Att jag fortfarande går i skolan och har framtidsplaner.
Jag blir lite glad när jag tänker på det. Känner mig nästan stark.



Kommentarer
Postat av: Stjärnmullvad

Vad glad jag blev för din kommentar, så att jag hittade hit till din blogg. Nu har jag läst hela och den lägger jag till i bloglovin med en gång.

Heja!

2010-11-24 @ 08:50:53
URL: http://stjarnmullvad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0