Hirana

Tio tusen kilo stress. Maten går det inte så bra med. Jag äter hela tiden känns det som. Jag oroar mig för att vara gravid trots att det är fullständigt omöjligt. Jag spyr nästan varje dag. Jag vill inte ha sex med Axel. Inte alls. Han känns som ett svettigt djur. Jag blir äcklig. Men jag kan inte säga nej. Allt snurrar.
Jag måste sätta ner foten.

I Lördags var Sebastian här, hos mig. Vi drack citronvin och kysstes.
Vid fyratiden på Söndagmorgonen blev vi uppbjudna på vin och våfflor hos mina grannar. Det är ett par i 23års åldern som jag aldrig pratat med förut. Nu fick vi kontakt via balkongen. Killen är hårdrockare och tjejen gothare. Jättetrevliga. Dom hade en annan vän över på besök. Men fler var vi inte. Innan jag och Sebastian (några timmar senare, dödströtta) skulle gå tillbaka till mig för att sova frågade gothartjejen mig om hon fick kyssa mig. Det fick hon. Åh. Jag vill kyssa henne igen. Det suger att hon är gift.

Min medicin dos har blivit höjd. Jag känner mig konstant rastlös. Jag hoppas att det går över snart. Skönt att det är vår så att jag i alla fall kan gå ut och cykla av mig lite energi.

Jag tänker på er.

Morfar hämtade mig i morse. 08.00.
Jag är för trött för att vara i skolan. Och för labil för att vara ensam.
Hemma hos morfar och mormor sov jag. Försökte återhämta min kropp.

Jag har varit ovanligt hungrig idag. Slukat allt i min väg har det känts som. På kvällen urartade det totalt med maten. Jag tryckte i mig 7 ostmackor och nästan 1 liter yoghurt. Jag skäms enormt. Försökte spy upp det igen. Fick upp en del. Men långt ifrån allt.

Imorgon ska jag träffa honom. Antagligen blir det bara några timmar. Och antagligen sover vi inte tillsammans. Men jag har ändå rakat benen. Ifall vi hamnar i samma säng.
Man kan ju alltid hoppas.

Jag blev inlagd på psyk i Måndags efter att ha spenderat hela dagen på akuten.
Ambulans in. Överdosering av lugnanden var orsaken.
Magsköjning och kol.
Jag skrevs ut idag på eftermiddagen. Allt är uppochner.

Ta hand om er.

Jag ser fullständigt galen ut.
Håret är inte tvättat på en vecka. Det är flottigt och tovigt. Topparna är slitna och spretiga. Jag har stora, mörka påsar under ögonen. Mina läppar saknar färg. Jag orkar inte bry mig. Eller jo. Jag bryr mig. Men jag orkar inte göra något åt det.

Jag har slutat sminka mig på helgerna för att jag ska kunna spy.

Jag och Ina var på spelning igår. Det var roligt. Vi dansade och sjöng. Hon pussade på min hand flera gånger. Som en gentleman. Och skrattade. Jag skrattade också. Var lyckligast i världen. Just då. Efteråt tänkte vi gå ut och ta ett glas vin men det visade sig att Ina hade glömt sitt leg, så vi gick hem till mig och drack te istället.
Väldigt mysigt.
Sen somnade vi tillsammans i soffan framför Harry potter och hemligheternas kammare. 

Jag önskar att jag alltid kunde leva i nuet.

Jag får ett sms från Sebastian.
Sugen på att testa ny centralstimultia?
Ska köra med grannen och hans flickvän imorgon är det tänkt.
Joina oss!

Jag är sugen. Jag behöver spränga sönder verkligheten ett tag.
Men imorgon kan jag inte. Jag är bjuden på födelsedagskalas hos släkting.

Jag tackar nej till Sebastian.
Säger att jag gärna träffar honom inom snar framtid ändå.
Han förstår.

Maten har inte gått bra idag alls. Jag skäms. Har inte spytt heller.
Och imorgon börjar helgen. Det är som upplagt för kaos.

Hah. Spottar mig själv i ansiktet. Slår mig i magen. Drar mig i håret.
Hetsade och spydde idag.
Jag hatar mig själv.
Hatar det här.
Vart försvann min disciplin?
Har dock inte blödit näsblod.
En liten seger.

Skoldagen har varit bra. Han pratade ganska mycket med mig. Skrattade till och med i min närhet. Inte åt något jag sa. Men jag var ändå där och fick höra på. Sög åt mig hans ord som en svamp. Såg till att inte tänka för mycket. Då är det lättare att vara glad. Det kändes jävligt skönt att klara av att vara så närvarande utan att börja gråta.

Jag tror inte längre att det finns någon chans att han ska ta tillbaka mig.
Men kanske. Kanske kanske kanske.
Kan vi ha sex igen.

Nya tag imorgon.

Jag tittar på bilder på bleka, tunna tjejer. Avundas deras kroppar. Jag bestämmer gång på gång att nu är det minsannn nog. Nu ska jag ta tag i min vikt. Men så blir det ju inte. Jag hetsar och spyr istället. Och blöder näsblod.

Den 1:a Maj kommer jag att träffa Axel igen. 1:a Maj. Inte tidigare. Då vill jag glittra. Då vill jag slå honom med häpnad. Då vill jag vara snygg. Jag vet att det inte är så långt kvar tills dess. Men det är tillräckligt. För att jag ska kunna gå ner åtminstonde 5 kilo.

5 kilo Hirana. Hör du det?
Du har sex veckor på dig.
Att gå ner 5 kilo.
Det måste du klara. Det finns inga andra alternativ.

Jag börjar idag. Inte imorgon. Inte nästa vecka. Idag.

Jag är öm mellan benen. Har en skadad hjärna.
Axel vill ha sex. Han pressar sitt stånd mot min kropp. Tar på mina bröst. Hans upphetsade andetag stör mig. Jag vill inte ha sex. Jag är inte kåt. Han slutar inte. Jag vet att han inte kommer att sluta förrän han fått sin orgasm. Jag vill sova men låter honom dra ner mina strumpbyxor och lägga mig på mage.

Men så händer något.
Axel: Du verkar inte så pepp.
Jag: Jag är trött bara.
Axel: Förlåt. Det är bara det att jag är så jävla kåt.
Jag: Men jag vill ha sex.
Axel: Haha, ja, du kan ju bara ligga så där så kan jag göra mitt.
Jag: Ja. Och jag orkar svanka.

Han ler några sekunder. Sen kysser han mig på halsen och ner längs ryggen. När han kommer till min svank gränslar han mig. Jag grips plötsligt av panik. Jag trodde aldrig att han skulle gå på det. Jag var ju tydligt ironisk! Det borde han ju ha hört på min röst! Sen tänker jag att det är för sent för att ångra sig.
Och Axel har sex med mig.
Jag ligger på mage.
Och fejkar några stön.
Efter en kvart är det slut.
Och jag är öm.

Fet. Jag är fet. Fet i hjärnan. Fet i kroppen.

Nu verklighetsflyr jag till Axel över helgen.
Ta hand om er. Jag vet att ni kan.
Kyss

Jag tittar på mig själv i spegeln. Det svider. Mina lår dallrar när
jag backar från den. Jag vill inte sätta mig. För då kommer dom att breda ut sig. Låren.
Vill inte ta av mig koftan i skolan för att mina armar kommer att sticka omgivningen i ögon.
Och jag vill inte sticka den. Jag vill krama min omgivning. Ta hand om den. Lägga den i fickan och cykla.



Jag slutade inte äta igår efter att jag skrivit inlägget. Jag tryckte i mig glass, ostmackor och mjölk också.
Sen fick jag ångest och lutade mig över toaletten. Medan jag spydde började jag blöda näsblod. Jag slutade inte pressa ner fingrarna i halsen för att stoppa blödandet så det fortsatte tills jag var färdig. Rann med spyan. När jag reste mig upp kändes benen ostadiga(re). Kanske inbillade jag mig bara.
Jag hoppas det.

I övermorgon ska jag åka till Axel. Till huvudstaden. Hela helgen.
Jag längtar. Trots att jag vet att det kommer bli sex.
Och att jag känner mig fet. Och ful.
Jag vet att han gillar smala tjejer. Pinnsmala.
Varför vill han ha sex med mig för då?
Var insisterar han på att vi ska duscha tillsammans?
Jag förstår inte. Jag vet att han är för snäll för att göra det för att håna mig.

Dagens matintag:
Frukost: -
Lunch: 1 apelsin
Mellanmål: 1 kopp te
Kvällsmat: Flundra, 1 potatis, creme fraiche, 3 mjuka smörgåsar med smör och ost, 1 kopp varm choklad.

Vågar inte räkna kalorierna. Jag skäms. Så otroligt mycket. Kvällsmaten urartade verkligen. Det värsta är att jag inte är helt mätt heller. Jag äcklas över mig själv. Över min egna aptit. Jag tänker inte äta något mer idag. Bara dricka te.

Jag kan ge honom analsex. Axel. Som straff till mig själv.
Jag har ju faktiskt skött mig jävligt dåligt.

Jag är min egna barnvakt. Ryter åt mig själv.
Nej Hirana. Köp inte choklad.
Nej Hirana! Du är inte hungrig!
Nej nej nej! Du behöver inte äta nu!

Jag har inte gått till skolan än. Tog en extra sovmorgon. Kände att jag inte skulle överleva annars. Utan att gråta. Om en kvart cyklar jag. Plånboken ligger i väskan. Jag är nervös. Jag och Ina ska gå på fik idag. För att fira internationella kvinnodagen. Det kommer att bli mysigt. Bara jag håller mina fingrar i styr. Bara jag inte använder pengarna till att svulla.

Jag får hålla hårt i mig själv.

Jag sitter vardagsrummet. Har magen fylld av mat. Tårta. Kladdkaka. Och godis.
Bröstet ömmar av ångest. Jag kan inte spy på grund att en visdomstand har fått min käka att svullna. Kan knappt öppna munnen. Men kan tydligen öppna den tillräckligt för att trycka ner mat i den. Vidrigt.
Mitt beteende är vidrigt.

Jag har en regäl svacka just nu. Ser världen i svart. Var på bup idag och bad om en höjning av min medicin. Orkar inte med alla självmorstankar. Allt hat. All hopplöshet. Mamma var med också. På bup. Hon tycker att jag ska börja plugga på distans. Hon tror att skolan är för jobbig för mig. Jag håller delvis med. Men jag vill inte plugga på distans. Jag vill klara dom sista 3 månaderna i skolan. Inte börja skilja mig från klassen.
Njuta av den medan den är kvar.

Förlåt för att jag har uppdaterat så himla dåligt. Men jag har verkligen inte alls mått bra. Jag har haft jättemycket ångest. Stora gråtattacker. Och så har jag blödit massvis med näsblod. Ren kaos.
Jag är glad över att jag fortfarande kan stå på benen.
Jag svalde åtta theralen för någon timme sen, så ögonlocken håller på att falla isär.
Vi hörs imorgon, kära vänner.
Ta hand om er.